med ett hjärta som värker och en gammal bilddagboken-bild.
jag kommer ta mig ur detta också det vet jag, måste bara vara ledsen ett tag till.
punkt.

/Hanna

30 grader varmt idag och jag har spenderat dagen på Dee Why beach tillsammans med vapendragaren, och som vi har skrattat! så otroligt roligt hade vi, trillade runt i vågorna och brände oss i solen, precis som det ska vara! efter det drog jag med emelie hem och hängde lite hemma hos henne innan vi styrde kosan mot warringah mall för att möta upp jennifer. Vi skulle glo på bio men vår film vart inställd så det blev tidig hemgång istället.

Nu sitter jag, agnes och axel och har fredagsmys framför jävulen bär prada med morötter och hemmagjord dipp. gillar't

 

 

Fina fina Samuel fyller tonåring idag, och jag hade en låång skypedejt med syskonen.
behövdes verkligen, saknar er. ha en toppendag samueeeeeel (inget konstigt aaaalls)

 

/Hanna

 

/Hanna

klockan är 13:21 och jag sitter och väntar på hyresvärden som aldrig kommer?!? Vanligtvis brukar han dyka upp runt 11-snåret på måndagar för att hämta hyran men än har han inte dykt upp.. eller så har jag missat honom eftersom han knackar så tyst varje gång han kommer, haha fast det kan jag inte ha gjort.. jag har ju inte ens vågat gå på toa för jag har varit rädd att jag skulle missa honom, VART är han liksom? så tråkigt när det är riktigt gött väder ute och jag skulle vilja gå ut på en långpromenad till centennial park som Linnea visade mig för någon vecka sedan, supermysigt att gå runt där bland fåglar och hästar (<3) förövrigt är jag så sjukt uttråkad här hemma, HUR klarar folk av att vara arbetslösa? jag ska inte ljuga, jag tyckte det var grymt härligt att vara ledig efter 5 månaders slavgöra som aupair men efter en vecka blev jag less, speciellt när mina roomies är all about "hard work work" och jag sitter här, ensam, fattig och uttråkad. inte okej. måste hitta jobb. snarast. Bosätter mig framför gumtree alla vakna timmar från och med nu, eller ah, efter det att hyresvärden behagar att dyka upp förståss.. hm..

PS. fet update med bilder osv osv från de senaste veckorna är på G. de kommer kanske redan ikväll, vem vet?

"we're sexy and we know it (Wiggle, wiggle, wiggle)"

idag är det exakt sex månader sedan jag landade i Sydney, helt själv och helt ovetandes om vad som väntade. då hade jag ingen aning om att jag skulle; ha ångest över att laga mat i mitt "egna hem", festa fram till halv 7 på morgonen, se livsfarliga djur, träffa folk på busshållsplatser, skrika på andras barn, lära känna min vapendragare, skratta tills jag börjar gråta, gråta mig själv til sömns ibland, bo i en jättefin familj, gå genom bushen i mörker med 10cm klack, gå vilse i ett shoppingcenter (och lite varstans efter det också), sakna sverige så ofantligt mycket, ta fel tåg och hamna ute i ingenstans, skaffa gymkort, lita på helt okända personer, se några otroligt vackra stränder och vyer, lära mig hitta inne i CBD helt själv, gå upp så sjukt mycket i vikt,  ta hoppkort på harbour bridge, ta en idolbild tillsammans med Robert Pattinson, gå på jobbintervjuer...

..och jag visste definitivt inte att jag skulle flytta in med världens bästa roomies i världens bästa lägenhet. Men jag är så glad över allt ändå, även fast många saker legat (ligger) som en ångestklump så har dessa månader ändå varit de bästa i mitt liv. jag älskar mitt liv här. skulle helst bara vilja frysa tiden och leva här i min lilla bubbla. men tyvärr ligger ju vetskapen om att detta liv inte är föralltid och gnager i bakhuvudet. Det gör sig dessutom påmint varje dag och jag hatar det. Det är så frustrerande att jag inte kan göra något åt det heller. för även fast jag är in love with sydney så är det ju så mycket mer som gör kärleken så stark, ögonblick, tillfälligheter och människorna. Dessa underbara människor som jag stolt kan kalla vänner som jag träffat här, är så oändligt glad och tacksam över de bekantskaper jag skaffat här. Ni har gjort min resa värd vartenda öre och vartenda ögonblick som man missat hemma känns mer okej när man har så fint folk att dela livet med här. men det är ju där kruxet ligger, för även om jag stannar i älskade sydney så vet jag ju att tillslut kommer (i alla fall de flesta) personerna jag träffat här att försvinna och jag kan inte göra något åt det. ser verkligen inte fram emot dagen jag måste överge mitt sydney-liv och inse att "verkliga världen" faktiskt finns kvar där ute trots att jag inte riktigt vill tro på det, inte nu, inte idag. låt mig bara få leva mitt låtsasliv, lite till, bara lite?

sea eagles vs. worriors
australien vs. nya zeeland
grand final

sydney har den senaste veckan badat i vitt och lila som är manlys sea eagles färger. och om 10 minuter börjar matchen, grand final, ska tydligen vara värsta avgörande och största någonsin osv osv osv.
jag fattar inte ens reglerna i rugby, ändå sitter vi bänkade i soffan och väntar på att matchen ska börja. Jag ser bara fram emot när nya zeeland ska göra "hakkan" som är typ som en krigsdans för att skrämma sina motståndare. hahahh, hysteriskt roligt är det i alla fall, lägger in ett klipp nedan så ni kan få er ett smakprov: